11:28:53
Sök svaren inom dig
Hur många gånger ställer man sig frågan, varför just jag?
Vad har jag gjort för att förtjäna detta, när allt jag gjorde, gjorde jag för din skull?
Man kan inte få alla svar man önskar alla gånger, vilket kan vara fruktansvärt frustrerande (lindrigt sagt).
Men behöver man förstå dom? Behöver man förstå deras avsikter?
Eller behöver man egentligen förstå sig själv bättre?
Det är väldigt lätt att fastna i tankarna om att bara förstå dom, men man glömmer sig själv.
Vad är det som hände i dig när du blev överkörd?
Vad händer i dig när någon trycker ner dig?
Vad händer i dig som gör att du stannar oavsett vad?
Man VET och KÄNNER hur fel allting är. Man säger ifrån, "slåss" med alla medel för att få dom att förstå hur fel allt är och hur mycket deras handlingar skadar oss. För att dom ska förstå, inse och ändra sig.
Vi älskar ju honom/henne, vi vill inte ha någon annan.
Vi vill ha den person som vi blev kära i. Den person som tog vårt hjärta med storm.
Den som lyckades ta sig in i vårt hjärta på ett sätt vi aldrig trodde var möjligt.
Vår stora kärlek.
Vår andra halva.
Med dessa starka känslor inom oss så är det ju självklart att vi vill ha dom kvar i vårt liv, till varje pris.
"Alla går ju igenom tuffa perioder, alla bråkar ibland, ingen kan ju vara sams jämt, det går över.
Om jag bara ger honom/henne tid och kärlek så kommer vi fixa det här, vi är ju gjorda för varandra.
Han/hon kan ju vara så go och fin."
Känner du igen tankarna?
Och uppepå detta så kanske ni har barn tillsammans också...
"Jag måste hålla ut, jag måste fixa det här, för barnens skull"
Igenkännande?
Någonstans påvägen så har något hänt. Du backar, du förskönar, förminskar, ursäktar...
Hittar (utan att ens tänka på det själv) ursäkter för att fortsätta, han/hon kan ju vara så go och fin, barnen.
En väldigt viktig sak som du alltid bör ha i åtanke är...
Barn gör som vi gör, inte som vi säger!
Mår inte vi bra så mår inte barnen bra.
Ibland är det bästa beslutet att lämna, både för dig och barnen.
Kanske inte på en gång, kanske inte om en vecka, månad eller ett år...men med tiden.
Var tålmodig.
Vissa saker är värda att kämpa för, andra inte. Men inget är viktigare för dig än just DU.
Försök att söka svaren du söker inom dig. Vad är det som gör att han/hon/någon kan komma åt dig?
Jag säger INTE att du tillåter detta, för det är inte det man gör och jag gillar själv absolut INTE det uttrycket. Men något inom dig gör dig mottaglig för andras destruktiva beteenden.
Det kryper in i dig på ett sätt som gör dig svag, mer motaglig för mer, och den onda cirkeln är igång.
Nästan som ett sår på en person med diabetes... såret läker inte lika bra som på andra, läker väldigt sakta, eller kanske aldrig läker... ett sår som aldrig läker är mer mottaglig för infektioner, att såret rivs upp igen, kanske till och med blir större och större.
Leta inom dig själv, Vad är DINA svagheter, Vad gör dig skör, mer mottaglig, Se dina svagheter, lär dig förstå dom. Stärk dig själv genom att arbeta med dina svagheter. Låt inte baciller och virus närma sig ditt sår. Vårda dig själv. Självinsikt är en stor del i att bli hel efter psykisk misshandel. Lita på dig själv.
Stor kram till alla kämpar. Tillsammans tar vi tillbaka våra liv.
// Pay attention Emma